Det svarta året -05
Jag tittade på henne, med förakt, där dom låg. Jag tittade på honom och kände ännu mer förakt. Dom gömde sig där, under täcket, några meter bort från mig. Rätt som det var tittade hon upp och såg rakt in i mina ögon, bara stirrade, där jag satt och mådde dåligt.
Det var fest. Som vanligt. Alla andra satt i soffan men jag satt i hörnet på golvet, försökte komma en bit ifrån. Vad gjorde dom under täcket? Hur kunde han bara ligga där som om ingenting? Alla andra visste ju. Visste att det faktiskt var han och jag.
Fetsen var ganska tyst, konstig. Jag försökte att liksom skoja bort det ledsna i mina ögon, där dom låg och fumlade runt. Respektlöst? Ja. Förnedrande? Fruktansvärt. Det sved i hjärtat på mig. Där ligger han som jag strulat med i månader med henne, en av mina bästa vänner.
För att skölja bort tog jag mer. Snurrade i huvudet, men kände inte sorgen och hatet lika mycket. Satt mest och planerade HUR jag skulle förstöra för henne, för jag ville ju fortfarande ha honom även om han låg där.
Senare på kvällen var det som bytt. Det var han och jag. Vi låg allra längst bort i rummet, kysstes och han skämdes. Hon var borta, vart vet jag inte. Jag brydde mig inte. Jag var bara nöjd över att ha vunnit "trofén".
När jag låg och smekte hans rygg kände jag en arm som var borta, och en annan som var runt hans midja. Inte hans, inte min. Hennes. Hon hade lagt sig bakom, och han hade börjat fumla under hennes t-shirt, hoppades förmodligen på mer än "bara två" ikväll.
Jag satt mig upp och skrek rakt ut "VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED, DITT JÄVLA KÖTTHÖVVE! nÄR JAG LIGGER HÄR KAN DU FÖR FAN INTE HÅLLA PÅ MED HENNE FATTAR DU VÄL!?"
Snedtändning.
Det var fest. Som vanligt. Alla andra satt i soffan men jag satt i hörnet på golvet, försökte komma en bit ifrån. Vad gjorde dom under täcket? Hur kunde han bara ligga där som om ingenting? Alla andra visste ju. Visste att det faktiskt var han och jag.
Fetsen var ganska tyst, konstig. Jag försökte att liksom skoja bort det ledsna i mina ögon, där dom låg och fumlade runt. Respektlöst? Ja. Förnedrande? Fruktansvärt. Det sved i hjärtat på mig. Där ligger han som jag strulat med i månader med henne, en av mina bästa vänner.
För att skölja bort tog jag mer. Snurrade i huvudet, men kände inte sorgen och hatet lika mycket. Satt mest och planerade HUR jag skulle förstöra för henne, för jag ville ju fortfarande ha honom även om han låg där.
Senare på kvällen var det som bytt. Det var han och jag. Vi låg allra längst bort i rummet, kysstes och han skämdes. Hon var borta, vart vet jag inte. Jag brydde mig inte. Jag var bara nöjd över att ha vunnit "trofén".
När jag låg och smekte hans rygg kände jag en arm som var borta, och en annan som var runt hans midja. Inte hans, inte min. Hennes. Hon hade lagt sig bakom, och han hade börjat fumla under hennes t-shirt, hoppades förmodligen på mer än "bara två" ikväll.
Jag satt mig upp och skrek rakt ut "VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED, DITT JÄVLA KÖTTHÖVVE! nÄR JAG LIGGER HÄR KAN DU FÖR FAN INTE HÅLLA PÅ MED HENNE FATTAR DU VÄL!?"
Snedtändning.
