Hemlisen...
Nyheten jag fick reda på får vara en hemlis ett tag till, elak ja e va? ;)
Härligt väder ute idag, kanske skulle ta å tvätta lite när jag kommer hem. Låg hela dagen igår så det blev inte nåt gjort alls. Så fort jag gick två steg svällde fötterna upp som två stora bollar, å jag låg i förvärkar i stort sett hela dagen. Tänk att fast man varit med om det förut så vet man fortfarande inte när det är dags eler hur det ska kännas. Blev jämt nervös igår för jag har för mig att det va precis så de va innan de va dags för Felicia.
Svöll som en tok över hela kroppen, förvärkar som inte ville ge med sig å pigg fast sliten. :P Hm. Hehe. Fast med henne läckte jag ju vatten i tre dagar så då visste jag ju att jag skulle få fram henne senast den 4e dagen iaf.
Kommer ihåg såpass att det började med molande mens värk. Jag knde inte sova för att det molade som ett band, starkast från ryggen, å fram på magen. Sen satt jag på familjeliv på natten där, å det kom en sån kanon värk som jag inte var beredd på att jag trillade av stolen. Ja, jag trillade av stolen. Måste ha sett helt vansinnig ut där jag låg med stor mage helt chockad över vad ONT de riktiga värkarna gjorde.
Som tur är, antar jag, kommer jag inte ihåg HUR ont dom gjorde.
Igår slog det mig, när jag låg i soffan med dom förbaskade förärkarna, att det här är bara piss värkar jämfört med dom som kommer att komma. Å då orkade jag inte ens hänga tvätt med dom "klena" förvärkarna.
Undrar hur många jag skrämde upp nu... Hehe.
Men jag kan ju iaf lugna er med att jag klarade förlossningen med bara lustgas, så det gör inte SÅ ont att man inte kan hantera smärtan. Faktiskt så känns det ju bra att ligga där och ha ont, för då vet man att det snart är dags för bebis att se dagsljus för första gången :)
Det enda jag klagade på sist var at jag var trött och ville ha "nåt" så jag fick sova, och att det kändes som jag skulle "driiite ner mä!" :P
Så vart det ett litet nostalgi inlägg så här denna vackra tisdag morgon.
Härligt väder ute idag, kanske skulle ta å tvätta lite när jag kommer hem. Låg hela dagen igår så det blev inte nåt gjort alls. Så fort jag gick två steg svällde fötterna upp som två stora bollar, å jag låg i förvärkar i stort sett hela dagen. Tänk att fast man varit med om det förut så vet man fortfarande inte när det är dags eler hur det ska kännas. Blev jämt nervös igår för jag har för mig att det va precis så de va innan de va dags för Felicia.
Svöll som en tok över hela kroppen, förvärkar som inte ville ge med sig å pigg fast sliten. :P Hm. Hehe. Fast med henne läckte jag ju vatten i tre dagar så då visste jag ju att jag skulle få fram henne senast den 4e dagen iaf.
Kommer ihåg såpass att det började med molande mens värk. Jag knde inte sova för att det molade som ett band, starkast från ryggen, å fram på magen. Sen satt jag på familjeliv på natten där, å det kom en sån kanon värk som jag inte var beredd på att jag trillade av stolen. Ja, jag trillade av stolen. Måste ha sett helt vansinnig ut där jag låg med stor mage helt chockad över vad ONT de riktiga värkarna gjorde.
Som tur är, antar jag, kommer jag inte ihåg HUR ont dom gjorde.
Igår slog det mig, när jag låg i soffan med dom förbaskade förärkarna, att det här är bara piss värkar jämfört med dom som kommer att komma. Å då orkade jag inte ens hänga tvätt med dom "klena" förvärkarna.
Undrar hur många jag skrämde upp nu... Hehe.
Men jag kan ju iaf lugna er med att jag klarade förlossningen med bara lustgas, så det gör inte SÅ ont att man inte kan hantera smärtan. Faktiskt så känns det ju bra att ligga där och ha ont, för då vet man att det snart är dags för bebis att se dagsljus för första gången :)
Det enda jag klagade på sist var at jag var trött och ville ha "nåt" så jag fick sova, och att det kändes som jag skulle "driiite ner mä!" :P
Så vart det ett litet nostalgi inlägg så här denna vackra tisdag morgon.
