xmas
Lyckliga dagen alla vill ska närma sig.
Räknar dagar, handlar ihjäl sig.
Vissa lyckliga, andra inte.
Dagen som bara finns för att plågas.
Du plågas!
Att man råkar vara lycklig - krossas och förintas.
Förnedras genom att närma sig.
Genom att nicka, vara artig, inte visa något.
Jag är för stolt för det - för dig.
Men jag förnedrar mig genom att enbart dyka upp.
Trampar på mig själv medvetet och såras så totalt att det tar ytterligare år att bygga upp.
Jag hatar dig mer än vad jag älskar dig.
Jag hatar dig mer för att du ser ner på mig och får mig att kännas som noll, inget, oanvändbar.
Trots alla gånger jag ruskat av mig och kunnat gå vidare börjar det bli svårt.
Sitter fast i något som liknar kvicksand, men rör armar och ben för att sjunka snabbare...
Du förgör mig och väluppfostrad som jag är så tar jag emot.
Man ska ha respekt för äldre, det har jag lärt mig.
Men som en gammal sa till mig i tisdags, "respekt ska man ha, men man får aldrig tåla att trampas på".
Oops, jag har blivit fel uppfostrad.
Fast kanske inte kan förväntas mer när man blir spottad på och bortglömd.
När man inte behöver vara barn mer än till fem års ålder.
När man inte ska vara något annat än ett bollplank.
När man köps och är så jävla rädd att man inte vågar säga sanningen.
Tills man en dag står i kvicksanden och känner att det får bära eller brista.
När man är vuxen och kommer på att det inte är tonårsfantasier eftersom min familj upplever dom.
MIN familj! MINA barn, MIN fästman.
Du kommer aldrig komma åt dom.
Ta ditt falskspel och lägg det i fickan i med din atg kuponger och sprit kvitton-
Så tar jag mitt falskspel och håller det hårt, för under ytan ska du inte närma dig...
Räknar dagar, handlar ihjäl sig.
Vissa lyckliga, andra inte.
Dagen som bara finns för att plågas.
Du plågas!
Att man råkar vara lycklig - krossas och förintas.
Förnedras genom att närma sig.
Genom att nicka, vara artig, inte visa något.
Jag är för stolt för det - för dig.
Men jag förnedrar mig genom att enbart dyka upp.
Trampar på mig själv medvetet och såras så totalt att det tar ytterligare år att bygga upp.
Jag hatar dig mer än vad jag älskar dig.
Jag hatar dig mer för att du ser ner på mig och får mig att kännas som noll, inget, oanvändbar.
Trots alla gånger jag ruskat av mig och kunnat gå vidare börjar det bli svårt.
Sitter fast i något som liknar kvicksand, men rör armar och ben för att sjunka snabbare...
Du förgör mig och väluppfostrad som jag är så tar jag emot.
Man ska ha respekt för äldre, det har jag lärt mig.
Men som en gammal sa till mig i tisdags, "respekt ska man ha, men man får aldrig tåla att trampas på".
Oops, jag har blivit fel uppfostrad.
Fast kanske inte kan förväntas mer när man blir spottad på och bortglömd.
När man inte behöver vara barn mer än till fem års ålder.
När man inte ska vara något annat än ett bollplank.
När man köps och är så jävla rädd att man inte vågar säga sanningen.
Tills man en dag står i kvicksanden och känner att det får bära eller brista.
När man är vuxen och kommer på att det inte är tonårsfantasier eftersom min familj upplever dom.
MIN familj! MINA barn, MIN fästman.
Du kommer aldrig komma åt dom.
Ta ditt falskspel och lägg det i fickan i med din atg kuponger och sprit kvitton-
Så tar jag mitt falskspel och håller det hårt, för under ytan ska du inte närma dig...
