dåligt uppdaterande!
Förra veckan körde jag som vanligt till dagis på morgonen, svänger till vänster och bilen låter:
"dunkdunkdunkdunkdunk-iiiiiiiiiiiiiiiiihhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh-bankbank-rosselrossel"
"fakkings jävla dritt" tänker jag som tycker att det känns som en punktering ungefär.
Går ur bilen. Sparkar på däcket. Konstaterar att det är dåligt med luft i vänster bakdäck, men punktering? Nej.
"Jahopp" tänker jag i godan ro, sätter mig i bilen och kör två meter.
"BOBOBOBOBOBOBOBOBOBBANKBANKBANK-iiiiiiiihhhhhhhhhhhhh" säger den till mig då.
"Va i hela friden? Nej nej nej nej! Jag kan inte gå härifrån med två barn på armen fatta'u väääl!"
"Säger du mamma? Hafför då? Gör bilen mamma?" Säger Felicia lite försiktigt då hon förmodligen märker att jag är på bristningsgränsen, försenad och allt som jag var.
"Mamma är lite arg på bilen. Den är dum."
"NÄÄÄÄÄÄ MAMMA! Man får itte säge dum förstår'u väl eller?!"
Orkade inte ta den diskussionen om när något är dumt och inte just då så jag hoppade ur bilen, stirrade. Hoppade i bilen, backade bakåt, stirrade. Körde fram bilen - och den gick perfekt.
"YES! Bara en ispropp!" tänkte jag.
Sen gick den bra. Fram tills i tisdags.
Har varit och handlat mat, lyssnar på alldeles för hög musik och är på väg hem. Tittar i backspegel, blinkar höger, saktar ner, bromsar, svänger.
"drrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrbobobob" säger bilen. Bilen säger det VÄLDIGT högt måste jag tillägga. För nu körde jag fanimig på fälgen - garanterat!
"Jag kör på fälgen i furtankorset. Hur bra är det? Med typ fyra bilar bakom mig? Och vart i helvete är varningsblinkersen? Men men men men men. GAAAHH." Blinkar till vänster, ställer mig där och stirrar genom framrutan. Tänker extra högt och hoppas att bilen ska förstå hur opassande det är att göra så här mot mig halv sju på kvällen när jag ska få barn att sova och äta kvällsmat. Jag kör inte på fälgen, det är bult där det ska vara bult, det ryker ingenstans och det hänger inget under bilen. Ringer Anna och Mikael som kommer efter en stund. En stund av krypande på ettans växel till mitten av backen.
Förklarar för Mikael hur det ligger till, att det känns som att hela bilen studsar och snart trillar isär.
"Men känns det som att den skakar alltså? Ja, du får köra försiktigt framåt, så lägger jag mig bakom med varnigsblinkersen på jag också. Känns det för illa så stanna så får jag försöka kolla igen." Säger broder, räddare i nöden.
Har egentligen ingen större lust att hoppa i bilen eftersom den är så knasig men jag gör som han säger. Jag kör väl ungefär 50-100 meter i 10 km/h och jag blir illa tvungen att stanna. Däcket trillade nog av?! Har jag ens bakänden av bilen kvar?
"Alltså, det känns som hela bakänden ramlade av, som att bilen stuper i sär när som helst! Det smäller skiiit högt!"
"Men känns det verkligen så illa du? Jag serju ingenting ifrån min bil så..."
"Ja men det är hemskt, jag lovar. Kan vi inte byta bil? Du kan nog lokalisera lite mer vart ljudet kommer ifrån och betyder?" blinkar jag lite gulligt till Mikael för jag VILL INTE köra bilen. Mikael tror nog att jag överdriver lite, men han går med på det.
Vi kör 50-100 meter till. Han hoppar ut ur bilen och små flinar lite.
"Jävlar vad det hoppar och smäller! Fan jag trodde ju inte att det var SÅ illa!" säger han. Han pekar bortåt en busshållsplats han tänkt försöka få bilen till men är tveksam om den går alls längre till.
Men vi försöker! Han sätter sig i bilen, gasar, bilen går... Neråt? En decimeter ner i backen? Hm. Inte riktigt rätt nej. Däcken står still och bilen "niger". Mikael försöker igen och bilen går... Inte framåt... Neråt! Han backar, inga problem, kör framåt och bilen går inte framåt. Samma sak igen. Och sen en tredje gång och bilen rullar iväg. Jag ligger sakta sakta bakom. När klockan är efter sju nångång är vi hemma och Mikael berättar att efter den tredje backningen rullade bilen perfekt och lät inte en enda gång på hela vägen hem.
Liksom. Eh. Va? Bilen som höll på att trilla isär är självbotad?
Mikael och Tobias var ju förstås tvugna att kolla felet så dom skruvade och donade igår. En liten pigg var felet. En pigg som hör till handbromsvajern (ellerhurdetnuva?) har förmodligen frusit och legat och slipats vackert i däcket. 160 spänn gick eländet på. Tack tack tack gode gud! Trodde bombsäkert på en sån där jätte hejdundrande dyr sak som inte lönar sig att kosta på bilen. Men nu är jag glad.
Snipp snapp snut. Så var sagan slut.
Har varit dålig på att uppdatera, men har i ärlighetens namn inte hänt något spännande över huvudtaget. Barnen har varit sjuka i omgångar, systerdottern å storebror har fyllt år, jag har jobbat, jag har städat, jag har promenerat, bilen strejkat och ja. Det var väl vad som hänt lite snabbt sagt. Och gått ner i vikt har jag gjort förstås! 1,2 kilo sen jag skrev sist, så det har gått lite saktare, men ändå neråt. Får vara glad för det! :)
"dunkdunkdunkdunkdunk-iiiiiiiiiiiiiiiiihhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh-bankbank-rosselrossel"
"fakkings jävla dritt" tänker jag som tycker att det känns som en punktering ungefär.
Går ur bilen. Sparkar på däcket. Konstaterar att det är dåligt med luft i vänster bakdäck, men punktering? Nej.
"Jahopp" tänker jag i godan ro, sätter mig i bilen och kör två meter.
"BOBOBOBOBOBOBOBOBOBBANKBANKBANK-iiiiiiiihhhhhhhhhhhhh" säger den till mig då.
"Va i hela friden? Nej nej nej nej! Jag kan inte gå härifrån med två barn på armen fatta'u väääl!"
"Säger du mamma? Hafför då? Gör bilen mamma?" Säger Felicia lite försiktigt då hon förmodligen märker att jag är på bristningsgränsen, försenad och allt som jag var.
"Mamma är lite arg på bilen. Den är dum."
"NÄÄÄÄÄÄ MAMMA! Man får itte säge dum förstår'u väl eller?!"
Orkade inte ta den diskussionen om när något är dumt och inte just då så jag hoppade ur bilen, stirrade. Hoppade i bilen, backade bakåt, stirrade. Körde fram bilen - och den gick perfekt.
"YES! Bara en ispropp!" tänkte jag.
Sen gick den bra. Fram tills i tisdags.
Har varit och handlat mat, lyssnar på alldeles för hög musik och är på väg hem. Tittar i backspegel, blinkar höger, saktar ner, bromsar, svänger.
"drrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrbobobob" säger bilen. Bilen säger det VÄLDIGT högt måste jag tillägga. För nu körde jag fanimig på fälgen - garanterat!
"Jag kör på fälgen i furtankorset. Hur bra är det? Med typ fyra bilar bakom mig? Och vart i helvete är varningsblinkersen? Men men men men men. GAAAHH." Blinkar till vänster, ställer mig där och stirrar genom framrutan. Tänker extra högt och hoppas att bilen ska förstå hur opassande det är att göra så här mot mig halv sju på kvällen när jag ska få barn att sova och äta kvällsmat. Jag kör inte på fälgen, det är bult där det ska vara bult, det ryker ingenstans och det hänger inget under bilen. Ringer Anna och Mikael som kommer efter en stund. En stund av krypande på ettans växel till mitten av backen.
Förklarar för Mikael hur det ligger till, att det känns som att hela bilen studsar och snart trillar isär.
"Men känns det som att den skakar alltså? Ja, du får köra försiktigt framåt, så lägger jag mig bakom med varnigsblinkersen på jag också. Känns det för illa så stanna så får jag försöka kolla igen." Säger broder, räddare i nöden.
Har egentligen ingen större lust att hoppa i bilen eftersom den är så knasig men jag gör som han säger. Jag kör väl ungefär 50-100 meter i 10 km/h och jag blir illa tvungen att stanna. Däcket trillade nog av?! Har jag ens bakänden av bilen kvar?
"Alltså, det känns som hela bakänden ramlade av, som att bilen stuper i sär när som helst! Det smäller skiiit högt!"
"Men känns det verkligen så illa du? Jag serju ingenting ifrån min bil så..."
"Ja men det är hemskt, jag lovar. Kan vi inte byta bil? Du kan nog lokalisera lite mer vart ljudet kommer ifrån och betyder?" blinkar jag lite gulligt till Mikael för jag VILL INTE köra bilen. Mikael tror nog att jag överdriver lite, men han går med på det.
Vi kör 50-100 meter till. Han hoppar ut ur bilen och små flinar lite.
"Jävlar vad det hoppar och smäller! Fan jag trodde ju inte att det var SÅ illa!" säger han. Han pekar bortåt en busshållsplats han tänkt försöka få bilen till men är tveksam om den går alls längre till.
Men vi försöker! Han sätter sig i bilen, gasar, bilen går... Neråt? En decimeter ner i backen? Hm. Inte riktigt rätt nej. Däcken står still och bilen "niger". Mikael försöker igen och bilen går... Inte framåt... Neråt! Han backar, inga problem, kör framåt och bilen går inte framåt. Samma sak igen. Och sen en tredje gång och bilen rullar iväg. Jag ligger sakta sakta bakom. När klockan är efter sju nångång är vi hemma och Mikael berättar att efter den tredje backningen rullade bilen perfekt och lät inte en enda gång på hela vägen hem.
Liksom. Eh. Va? Bilen som höll på att trilla isär är självbotad?
Mikael och Tobias var ju förstås tvugna att kolla felet så dom skruvade och donade igår. En liten pigg var felet. En pigg som hör till handbromsvajern (ellerhurdetnuva?) har förmodligen frusit och legat och slipats vackert i däcket. 160 spänn gick eländet på. Tack tack tack gode gud! Trodde bombsäkert på en sån där jätte hejdundrande dyr sak som inte lönar sig att kosta på bilen. Men nu är jag glad.
Snipp snapp snut. Så var sagan slut.
Har varit dålig på att uppdatera, men har i ärlighetens namn inte hänt något spännande över huvudtaget. Barnen har varit sjuka i omgångar, systerdottern å storebror har fyllt år, jag har jobbat, jag har städat, jag har promenerat, bilen strejkat och ja. Det var väl vad som hänt lite snabbt sagt. Och gått ner i vikt har jag gjort förstås! 1,2 kilo sen jag skrev sist, så det har gått lite saktare, men ändå neråt. Får vara glad för det! :)
