missanpassad
Skojar inte när jag säger att jag blivit helt förstörd efter att vi ställt om klockan. Är så trött att jag snart havererar. Vet inte ens om jag skrev rätt till havererar. (Känns som många e och r men jag får anta att ni förstår mig rätt.)
Halv åtta och jag håller på att somna i soffan. Barnen är däremot uppe strax innan sex varje morgon så dom hjälper väl till att bidra till min trötthet. Gäsp.
Trött och tråkig är jag. Jag är så tråkig att jag faktiskt tänker på det själv. Hur tråkig är man inte då? Vi har inskolning på förskolan idag men jag kunde inte prata med en enda lärare för att jag var så tråkig(hela första TIMMEN). Och när jag väl fick ur mig något så TÄNKTE jag på hur tråkig jag var. Han försökte prata med mig men jag tänkte bara "tråkiiiig, jag är så jävla tråkig att inte ens jag vill prata med mig. Ta mig ut härifrån! Klaustrofobi i min egen kropp som tynar bort i tråkighet." Hur jävla missanpassad får man vara.
Tror seriöst att jag har gått in i en höstdepression utan att märka det själv förutom att jag blir tråkigare, tröttare och mer missanpassad i samhället. Går in i mig själv sakta, sakta och klarar knappt av att prata med en människa utan att behöva ta astma medicin. Jag har inte astma. Bara andnöd. Och under hela tiden jag sitter och skriver så gnäller min hjärna över att jag är tråkig.
Nu börjar jag jobba och kanske blir det bättre. Där finns det vuxna människor som förhoppningsvis spelar ut sin trots på någon annan än mig så jag får ett break. Ser jag en vuxen människa lipa åt mig och skrika att jag är dum så klipper jag till den jäveln. Jag klipper till den jäveln så den får känna på all frustration man bygger upp inom sig när man går hemma med en som trotsar. Det finaste med en som trotsar är ju att man ska hålla sig lugn och sansad och verka oberörd. Det går. Till en viss gräns. Det fina med vuxna som lipar åt en behöver jag inte ha någon sådan gräns på.
Mörka och konstiga tankar, värre än en hormonstinn tonåring. Har åtminstone inte funderat på att rymma hemifrån eller tömma barskåpet. Har en slatt likör gömd bakom sopkorgen sen mârten förra året. Är inte sugen. Alkolist är det sita jag kommer bli. Men en öl vore gott. Kanske om jag drack en öl och tog en lång promenad på sisådär två dagar? Det blir något mellanting på rymma och tömma barskåp. Kanske går jag ner ett kilo av 48 timmars promenad med 33 cl öl som enda färdkost.
Om jag är trött nu lär jag definitivt inte vara piggare om 48 timmar.
Jag pratar massa rappakalja och den stackars människa som läst att det här tycker jag synd om.
Förlåt! Jag är så jävla tråkig.
Halv åtta och jag håller på att somna i soffan. Barnen är däremot uppe strax innan sex varje morgon så dom hjälper väl till att bidra till min trötthet. Gäsp.
Trött och tråkig är jag. Jag är så tråkig att jag faktiskt tänker på det själv. Hur tråkig är man inte då? Vi har inskolning på förskolan idag men jag kunde inte prata med en enda lärare för att jag var så tråkig(hela första TIMMEN). Och när jag väl fick ur mig något så TÄNKTE jag på hur tråkig jag var. Han försökte prata med mig men jag tänkte bara "tråkiiiig, jag är så jävla tråkig att inte ens jag vill prata med mig. Ta mig ut härifrån! Klaustrofobi i min egen kropp som tynar bort i tråkighet." Hur jävla missanpassad får man vara.
Tror seriöst att jag har gått in i en höstdepression utan att märka det själv förutom att jag blir tråkigare, tröttare och mer missanpassad i samhället. Går in i mig själv sakta, sakta och klarar knappt av att prata med en människa utan att behöva ta astma medicin. Jag har inte astma. Bara andnöd. Och under hela tiden jag sitter och skriver så gnäller min hjärna över att jag är tråkig.
Nu börjar jag jobba och kanske blir det bättre. Där finns det vuxna människor som förhoppningsvis spelar ut sin trots på någon annan än mig så jag får ett break. Ser jag en vuxen människa lipa åt mig och skrika att jag är dum så klipper jag till den jäveln. Jag klipper till den jäveln så den får känna på all frustration man bygger upp inom sig när man går hemma med en som trotsar. Det finaste med en som trotsar är ju att man ska hålla sig lugn och sansad och verka oberörd. Det går. Till en viss gräns. Det fina med vuxna som lipar åt en behöver jag inte ha någon sådan gräns på.
Mörka och konstiga tankar, värre än en hormonstinn tonåring. Har åtminstone inte funderat på att rymma hemifrån eller tömma barskåpet. Har en slatt likör gömd bakom sopkorgen sen mârten förra året. Är inte sugen. Alkolist är det sita jag kommer bli. Men en öl vore gott. Kanske om jag drack en öl och tog en lång promenad på sisådär två dagar? Det blir något mellanting på rymma och tömma barskåp. Kanske går jag ner ett kilo av 48 timmars promenad med 33 cl öl som enda färdkost.
Om jag är trött nu lär jag definitivt inte vara piggare om 48 timmar.
Jag pratar massa rappakalja och den stackars människa som läst att det här tycker jag synd om.
Förlåt! Jag är så jävla tråkig.
