Söndag
Tredje dagen på lågkolhydrat idag och det känns faktiskt överdrivet bra. Det enda som är är att jag är sååååå söt sugen! Har inte fuskat alls med sött. Inte ett dugg. Och jag överlever knappt halva dagen utan någon typ av socker annars.
I och för sig har jag redan dragit ner på bröd och godis så kan vara därför jag inte känner några speciella övergångssymptom (TA I TRÄ). Dag fyra är värst när det gäller allt annars, vad man än slutar med, för mig iaf. Så i morgon får vi se.
Frukost: Två kokta ägg
Lunch: Färsfylld paprika med fetaost
Middag: Köttfärsbiffar och blomkålsmos
Mycket god mat idag :)
Felicia har åkt på vattenkoppor så hon ligger i soffan och slö kollar på film. Hon hade tre stycken i morse. Nu har hon fem och åkt på feber. Kan ju hoppas att det inte blir fler, det hade varit väldigt lättvindigt. Hon säger att hon mår rätt bra och har även kollat in "vattendroppen" hon har i pannan i spegeln på badrummet ;) Hon tyckte att den var cool. Allt är ganska coolt nu för tiden. På min tid var det fränt.
Leah kollar film hon med. Hon har blivit en "bebis>" igen. Vad jag än frågar så svarar hon på bebis språk, eller bara larvar runt. Det är i ärlighetens namn väldigt jobbigt, om inte irriterande. Vet att Felicia hade en sån fas men mindes inte att den var så utmattande! Gudars alltså! Hon och hunden har någon slags trots ihop nu. Ingen lyssnar, går åt andra hållet vad jag än säger oftast, eller svarar med ett bröl som ingen kan tyda - typ. Det enda svaret jag kan tyda från leah är "örker inte" "vill inte" "kan inte". Resten är typ "gagagiogijjöööööögaga" Jo visst, gör bra!
Felicia tycker jag däremot lugnat sig på "trots" fronten. Hon vill bara ha extremt mycket närhet, precis som hon var innan hon började smälla dörrar och skälla på mig. Ibland tänker jag... Att jag måste ju få världens bästa tålamod av det här. Eller VI, både jag och Tobias.
I fredags sa han något så himla bra som jag vill minnas jämt. Verkligen hur hon är nu och hur hennes personlighet alltid kommer vara.
Vi satt vid köksbordet, jag spelade gitarr (Mörbyligan-Snälla pappa) och sjöng, Leah sprang runt helt galen, naken och sjöng med ibland. När jag var klar tittade han på mig och sa med lite rosslig röst: "Det värsta är, att jag kan tänka mig henne springa runt så och i den outfiten på en festival om 15 år också"
Så sant. Det och allt som finns för att göra mamma galen. Piercingar inopererade bakom ögonlocken och sån skit. Gärna omöjliga saker! ;)
Nu är det dags för middag1 Hej på er:)
I och för sig har jag redan dragit ner på bröd och godis så kan vara därför jag inte känner några speciella övergångssymptom (TA I TRÄ). Dag fyra är värst när det gäller allt annars, vad man än slutar med, för mig iaf. Så i morgon får vi se.
Frukost: Två kokta ägg
Lunch: Färsfylld paprika med fetaost
Middag: Köttfärsbiffar och blomkålsmos
Mycket god mat idag :)
Felicia har åkt på vattenkoppor så hon ligger i soffan och slö kollar på film. Hon hade tre stycken i morse. Nu har hon fem och åkt på feber. Kan ju hoppas att det inte blir fler, det hade varit väldigt lättvindigt. Hon säger att hon mår rätt bra och har även kollat in "vattendroppen" hon har i pannan i spegeln på badrummet ;) Hon tyckte att den var cool. Allt är ganska coolt nu för tiden. På min tid var det fränt.
Leah kollar film hon med. Hon har blivit en "bebis>" igen. Vad jag än frågar så svarar hon på bebis språk, eller bara larvar runt. Det är i ärlighetens namn väldigt jobbigt, om inte irriterande. Vet att Felicia hade en sån fas men mindes inte att den var så utmattande! Gudars alltså! Hon och hunden har någon slags trots ihop nu. Ingen lyssnar, går åt andra hållet vad jag än säger oftast, eller svarar med ett bröl som ingen kan tyda - typ. Det enda svaret jag kan tyda från leah är "örker inte" "vill inte" "kan inte". Resten är typ "gagagiogijjöööööögaga" Jo visst, gör bra!
Felicia tycker jag däremot lugnat sig på "trots" fronten. Hon vill bara ha extremt mycket närhet, precis som hon var innan hon började smälla dörrar och skälla på mig. Ibland tänker jag... Att jag måste ju få världens bästa tålamod av det här. Eller VI, både jag och Tobias.
I fredags sa han något så himla bra som jag vill minnas jämt. Verkligen hur hon är nu och hur hennes personlighet alltid kommer vara.
Vi satt vid köksbordet, jag spelade gitarr (Mörbyligan-Snälla pappa) och sjöng, Leah sprang runt helt galen, naken och sjöng med ibland. När jag var klar tittade han på mig och sa med lite rosslig röst: "Det värsta är, att jag kan tänka mig henne springa runt så och i den outfiten på en festival om 15 år också"
Så sant. Det och allt som finns för att göra mamma galen. Piercingar inopererade bakom ögonlocken och sån skit. Gärna omöjliga saker! ;)
Nu är det dags för middag1 Hej på er:)
