Att kosta på sig själv
Jag är mamma. Men det visste ni redan.
Föredelarna är, ja, att det bara finns fördelar. Förutom en liten detalj, nämligen - MIG SJÄLV.
Jag kostar inte på mig själv. Inte förut.
Jag började förra året, jag gick till frisören två gånger (sist i augusti för då hade jag kostat på tillräckligt)
Jag köpte även ett par jeans och en tröja till fullpris, jag vet, det är skamligt men jag gjorde det ändå.
Jag köpte två mascaror, av en dyrare sort som för övrigt är de bästa jag någonsin haft.
OCH jag köpte en mineralfoundation.
Jag åkte på en resa utan mina barn, till oslo.
Och, ja, det är väl de sakerna jag vill kalla kosta på mig. För det är de sakerna som kostat.
Har visserligen köpt två par jeans till, ett linne, en nätbrynja och ett par skor, fast det var antingen på slutrea eller med 50 % rabatt. För jag är snål serrni.
Men summa summarum, jag kommer ihåg det jag köpt till mig. Är inte bara det lite konstigt?
Därför måste jag kosta på mig.
Det här året har jag kostat på mig en ny BH för de andra är för små så jag köpte en till som är för liten. För jag vägrar inse fakta.
Sen ska jag, måste jag, köpa lite nya kläder.
Det är hemskt att gå i gamla kläder! Mina flickor går i jätte fina kläder också kommer jag och ser ut som sunkigt avfall eller något. Det är tragiskt!
Men jag har skickat efter skor också. Jorasåattdä. Men om jag får på mig dom vet jag inte. Knappast.
Nästa påkostande blir till vintern, ett par nya skor och en ny jacka. Sist jag köpte en ny jacka (om vi bortser från omständigheterna kring nuvarande jacka) är två år sedan = fel storlek. Och fel på nuvarande. It feels trashy! Och skor köpte jag för tre år sedan. Jo, det är sant. Jag köpte ett par skor till mig själv då. Och sist men inte minst, mina vinterkängor köpte jag när jag var 14 år. Dom har jag kvar än. Kvalite = inte lika bra länge. Dessutom har jag växt en halv skostorlek så jag får väldigt ont av dom, men om man klämmer ihop tårna så går det rätt bra. Jag är faktiskt expert på att klämma ihop tårna.
Så när mina flickor kommer i sina NOA NOA kappor och fin skor kan väl jag också få se lite bra ut. Lite mindre rufsig, tufsig och pluffsig. Det vill jag, i år.
TJIPP TJIPP!
Föredelarna är, ja, att det bara finns fördelar. Förutom en liten detalj, nämligen - MIG SJÄLV.
Jag kostar inte på mig själv. Inte förut.
Jag började förra året, jag gick till frisören två gånger (sist i augusti för då hade jag kostat på tillräckligt)
Jag köpte även ett par jeans och en tröja till fullpris, jag vet, det är skamligt men jag gjorde det ändå.
Jag köpte två mascaror, av en dyrare sort som för övrigt är de bästa jag någonsin haft.
OCH jag köpte en mineralfoundation.
Jag åkte på en resa utan mina barn, till oslo.
Och, ja, det är väl de sakerna jag vill kalla kosta på mig. För det är de sakerna som kostat.
Har visserligen köpt två par jeans till, ett linne, en nätbrynja och ett par skor, fast det var antingen på slutrea eller med 50 % rabatt. För jag är snål serrni.
Men summa summarum, jag kommer ihåg det jag köpt till mig. Är inte bara det lite konstigt?
Därför måste jag kosta på mig.
Det här året har jag kostat på mig en ny BH för de andra är för små så jag köpte en till som är för liten. För jag vägrar inse fakta.
Sen ska jag, måste jag, köpa lite nya kläder.
Det är hemskt att gå i gamla kläder! Mina flickor går i jätte fina kläder också kommer jag och ser ut som sunkigt avfall eller något. Det är tragiskt!
Men jag har skickat efter skor också. Jorasåattdä. Men om jag får på mig dom vet jag inte. Knappast.
Nästa påkostande blir till vintern, ett par nya skor och en ny jacka. Sist jag köpte en ny jacka (om vi bortser från omständigheterna kring nuvarande jacka) är två år sedan = fel storlek. Och fel på nuvarande. It feels trashy! Och skor köpte jag för tre år sedan. Jo, det är sant. Jag köpte ett par skor till mig själv då. Och sist men inte minst, mina vinterkängor köpte jag när jag var 14 år. Dom har jag kvar än. Kvalite = inte lika bra länge. Dessutom har jag växt en halv skostorlek så jag får väldigt ont av dom, men om man klämmer ihop tårna så går det rätt bra. Jag är faktiskt expert på att klämma ihop tårna.
Så när mina flickor kommer i sina NOA NOA kappor och fin skor kan väl jag också få se lite bra ut. Lite mindre rufsig, tufsig och pluffsig. Det vill jag, i år.
TJIPP TJIPP!
