hannah

Kaffe och riskakor. Min nya drog <3

What it takes to come alive
- it's the way i'm feeling, i just can't deny.

Is it true that you see me even with your eyes closed?

Man jagar alltid det man aldrig kan få. Sant? Sant.

En mus som alltid har hittat osten i vänstra hörnet fortsätter att gå till det vänstra hörnet. När osten sedan flyttas går musen först till vänstra hörnet, men letar sig sedan mot höger. Människor är vanedjur. Om osten inte ligger i vänstra hörnet blir vi fullkomligt galna, förmodligen sittandes och undrar vart osten är.

-och jag planerade allt in i minsta detalj. Hur håret skulle ligga, hur ögonfransarna skulle vara målade. För det kan man ju trots allt göra på olika vis. Jag planerade i så lång tid, precis hur det här stora ögonblicket skulle bli. Även om jag vet nu att jag ballar ur och struntar i det, olycklig eller ej.

- att du är självdestruktiv har jag förstått hela tiden men nu ser jag det även också.
- jo, det var en tråkig tid och jag ångrar att jag gjorde det.
- du gör det inte längre?
- nej.
- ingenting?
- nej, jag varken spyr, svälter, nålar eller skär mig längre. Det var bara det att.... Jag mådde väl dåligt på något vis.
- du har svårt för att ta dig på allvar. Någon som är självdestruktiv mår inte lite dåligt. Det finns något som gör att det brister.
- när man inte gormar och skriker verkar man kanske lugn. Men det är nog då jag är farlig. När jag är för tyst, aldrig har något att säga. Då är jag nära gränsen. När det gör så ont att jag knappt längre känner igen känslan. När jag har känslan noll, som jag alltid kallat den för. När varken glädje eller sorg når mig. Då är det skönt när man får ut det. Och vet du vad det äckligaste är? När man sätter rakbladet i armen så känner man inte ens att det gör ont. Man är bara glad att se att man blöder, då fungerar man ju trots allt på något vis.