hannah

- att du är självdestruktiv har jag förstått hela tiden men nu ser jag det även också.
- jo, det var en tråkig tid och jag ångrar att jag gjorde det.
- du gör det inte längre?
- nej.
- ingenting?
- nej, jag varken spyr, svälter, nålar eller skär mig längre. Det var bara det att.... Jag mådde väl dåligt på något vis.
- du har svårt för att ta dig på allvar. Någon som är självdestruktiv mår inte lite dåligt. Det finns något som gör att det brister.
- när man inte gormar och skriker verkar man kanske lugn. Men det är nog då jag är farlig. När jag är för tyst, aldrig har något att säga. Då är jag nära gränsen. När det gör så ont att jag knappt längre känner igen känslan. När jag har känslan noll, som jag alltid kallat den för. När varken glädje eller sorg når mig. Då är det skönt när man får ut det. Och vet du vad det äckligaste är? När man sätter rakbladet i armen så känner man inte ens att det gör ont. Man är bara glad att se att man blöder, då fungerar man ju trots allt på något vis.