Ja usch. Usch usch usch. SItter just nu och mår rätt piss helt ärligt, för idag kommer det hända det som jag dragit ut på. Jag kommer skriva ett blogg inlägg om mitt kök. Min renovering, som för övrigt ger mig panikångest deluxe. Framförallt så fort jag tänker på snickaren, så går hjärtat i 300 och jag får svårt att andas.
Idag har hjärtat klappat länge och väl, för att jag suttit och tittat på möbler till köket. Jag undviker det gärna om det går men det börjar bli orimligt att täcka alla väggar och springor med handdukar bara för att jag ska kunna laga mat eller diska, det börjar bli orimligt att få med sig hela golvattan när jag dammsuger, orimligt att knappt våga barnen kasta skräp ifall det ramlar UNDER köksstommarna. Orimligt kan också tycker när man får med sig MURBRUK mellan klinkerplattorna när man skurar golv. Eller all smuts som lagt sig mellan dörr/vägg/sockel för att det lossnar murbruk, eller inte är fogat alls. Jag får ont i magen när jag tänker på sånt här.
Sen att jag inte kunnat tapetsera eller satt lister, det får mig också att bli stressad och må sämre. Jag kan inte sätta dit lister för mattan är "trasig", stygg helt enkelt, efter spiken som vandrar upp och att den inte är lagt helt slät utan har en stor luftbubbla framför ena skåpet. Den ska bytas ut. Tapeter har jag inte heller satt upp, eftersom det finns risk för, eller är helt enkelt så, att bänkskivorna är för korta (sågade för kort) och måste bytas ut. Även av den anledning att diskhon går att lyfta upp och det rinner vatten in under den om det kommer vatten på kanten/bänken. Diskhon måste jag också byta ut, då den på något underligt vis hade för mycket fogmassa (eller vad det var) under kanten på MITTEN, men satt fast i hörnen, att den han böja sig innan vi upptäckte det.
Fy fan.
Och det är bara några saker. Jag har ju redan köpt att grejer, som jag nu måste köpa nytt. Två nya bänkskivor, diskho, golvmatta. Jag har skickat brev OCH besiktningsprotokoll till snickaren, bad honom höra av sig så fort som möjligt så att vi kunde komma fram till hur vi skulle lösa det här/om han skulle göra om det. Han har inte sagt ett pip. Jag har inte betalat ett öre, det har jag helt ärligt inte. Kanske väntar han på det, men jag väntar minst lika mycket på att få klart. Eller varför inte nya saker. Bara golvet kostade över 4000, ska jag betala det igen då? Hur ska det gå till? Helst av allt vill jag inte se honom igen. Han har dragit ut på det i det längsta, och jag köper hellre nytt material och ber någon annan sätta in det.
Som det ser ut nu, måste ju dessutom allt ut, för att kunna lägga om golvet. Hela köket alltså, ut. Sen in med matta och in med kök. Inte gratis. Jag förstår om han inte vill komma tillbaka som han uttryckte sig, det blir jävligt dyrt för honom då jag inte tänker betala för det han gör om, och heller ej materialet han förstört i så fall.
Nej, det vore väl om han helt plötsligt vaknade upp, stog här med grejerna och gör om allt. Jag betalar gärna isf. Det finns ju en anledning till att jag valde honom, faktiskt. För att jag gillar idén med att hjälpa småföretagen runt omkring och på grund av han personal som är riktigt duktig. Men nu hade jag oturen att få chefen själv som tydligen inte tycker att fackmannamässigt är samma som jag tycker.
Därför vore det enklare att ta in en annan firma. En som kommer och gör om rubbet, jag betalar den, och det här är glömt. Bara jag får mitt jävla kök. Bara jag slipper leva så här med mina handdukar och skärbrädor bakom spisen som stänkskydd! Fan. Fan fan fan.
Nej, jag är jävligt bitter och jag har jävligt ont i magen. Ska jag dessutom reklamera det här, kontakta ARN, kommer det förmodligen ta runt ett halvår då det är världens högtryck hos dom pga fuskbyggen. Ironiskt men sant.
Nu tar bloggen sommarlov igen.
