Inte så konstigt dyr elräkning med tanke på att vi bor i hus. Vi har förbrukat ca, ja eller inte riktigt, 4000 kwH sen sista augusti. Det är tre månader. Vi har ett avtal med fortum där vi betalar ca 1 krona /kwH, med moms och skatt. Det blir 4000 kronor. Dessutom får man, när man bor i hus, betala nätavgiften själv. Det är 38 öre per kwH och dessutom nästan 3000 i fasta avgifter om året. Så egentligen är det ju inte så konstigt hög räkning? Vi bor ju på 90 (98) kvm och har dessutom en källare på, hm. 50? som också värms upp. Någon duschar varje dag och Leah badar nån gång i veckan. Jag tvättar minst en maskin om dagen, diskar minst en maskin om dagen, nattlampa åt felicia tänd, tv:n på stor del av dagen, datorn på stor del av dagen, lagar varm mat två ggr om dagen och ibland gör jag gröt på morgonen, det blir tre ggr. Mja. Det plockar på... Kan nog fortsätta i en evighet. Men hade det inte varit för nätavgifterna hade väl fakturan inte varit så farlig.
För en gångs skull ligger jag i lä med advents pyntningen. Hela edane har slängt upp ljusstakar tror jag utom jag. Har åtminstone krånglat mig in i den pyttelilla vindsgarderoben och dragit fram stakarna, men två fungerade inte. Får väl se om det är lampor eller om dom helt enkelt är paj. Sen får jag slänga upp dom som fungerar.
Hade tänkt å julstöka lite med knäck imorn också. Måste u prova, aldrig gjort det förut. Men vi får väl se om jag orkar efter att jag vart och jobbat. Yes, that's right. Ska iväg och jobba imorn. Behöver lite extra pengar nästa månad eftersom elräkningen kommer då, som jag inte er fram emot. Huh. Landar väl på 6-7000 eller nåt. Om jag ar otur. :(
Vad ska man äta till lunch idag tro? Och till middag?
Här är man så dålig på att skriva några rader att man till och med får skäll när man loggar in ;)
Var och tog svinisen i onsdags. Sprutan i sig gjorde inte alls ont, men efter fem minuter blev jag jätte jätte trött och lite små snurr. Blev inget nervös heller när det satt en kille och total slocknade bredvid mig. Bara svimmade, som om någon klappade till honom. Han pratade och var helt normal innan sprutan. SCARY! Men han mådde bra sen iaf. Stackarn. När jag satt i bilen på väg hem så kändes det som att jag helt plötsligt blev jätte sjuk. Sådär som man känner sig i kroppen när man är på väg att bli jätte jätte sjuk. Var så hela dagen. Igår vaknade jag däremot med en arm som knappt ville sitta kvar och tre fingrar bortdömnade. Senare under dagen satte det sig i ryggen och det kändes som om någon körde in tusen nålar när jag gick, rakt in i ländryggen. Obehagligt och ONT! Och inatt vaknade jag och fick dessutom ett härligt migrän anfall. Stod naken mitt i rummet och blundade med händerna för ögonen och fettet dallrandes överallt och bad tobias flytta på leah eftersm jag hade en "mindre" attack. Måste ju ha sett helt störd ut där jag stod i mörket och höll för ögonen. Men det gjorde jag, och jag vaknade imorse och levde. Så. Det var mitt spännande liv de senaste tre dagarna :)
Jag funderar sarkt på att smita upp och rulla lite på golvet med min ab-glider. Jag känner mig alltid lite duktigare när jag gör något, även om det är lite. Kan ju inte promenera för tillfället då vagnen är stänkt med kattpiss. Har ju vanliga vagnen till Leah men Felicia orkar inte gå i en timme precis, och jag orkar inte bära henne och skjuva vagnen. HUr stavar man til skjuva? Sjuva? Skuva? Konstigt. Finns det ens ett ord som heter så? Skuva? Hm. Tåls att tänka på.
Idag bär det iväg till skogen vid norges gränser för att hämta möbler, kanske köpa lite julsaker och dessutom äta middag hos svärfar och svärmor. Det ska bli gôtt! ;) Dom har ju såna där julstjärnor på fot för 49:- på rusta. En sån måste man ju nästan ha. Kanske behöver jag massa mer saker. Om inte annat behöver jag inhandla julklappar. Tror jag vet vad Felicia ska få, men Leah? Blir sån där tråk-köping i år med eftersom barna är så små. Nån tavla osv, dom blir glada för sånt me :)
Jag är SÅ less på att va tjock nu. Jag vill gå ner minst 25 kilo tills imöra! Usch. Tänker bannemej bara på det också. Att jag är tjock. Väldigt trevlig å rogivande hobby jag har :P Hur som haver.. Får väl leva å en stund nu. Har så dålig disciplin på mig själv så gå ner i vikt lär jag aldrig göra iaf. Varför varför varför kan jag inte bara sluta tänka på massa onytighetter å bli en duktig människa. En duktig människa som inte äter socker.
Idag är jag enbart i städartagen. Jobbet får fixas ikväll. Ser ut som ett bombnedslag här hemma. Kläder som ligger i fel hylla, ytterkläder som är för små som felicia ska dra ut varje gång vi ska nånstans, grejer som ska va i vindgarderoben som är i vägen. Ja. Massa massa massa plock har jag å göra. Dessutom saknar jag luckor till mina mest välstädade (hrm?) skåp i köket. Skafferiet och "städskrubben". Där är det inte iordning för fem öre. Det är ju nästintill omöjligt å få ordning i skafferiet? Tycker åtminstone jag. Har kastruller i botten på skafferiet också eftersom vi rev ut det skåpet när vi satte in vår älskade diskmaskin. Så. Plock plock.
Leah ligger ute och sussar sött i vagnen. Skönt att hon sover okej dagtid åtminstone. Hon har kommit på att man kan vara vakn och äta i flera timmar i streck på natten. Helast mellan 3-7. TRÖTT är vad jag är! Men bara allt lugnat ner sig med dop och besök så ska jag ta en vaken vecka med henne så hon blir avvänjd. Hon är för stor för att äta på natten nu. En gång på morgonkvisten är väl okej men inte varannan timme som det varit i två veckor.
Är för tillfället i bakartagen. I jobbartagen. I städartagen. i många-tagen. I stort sett allt förutom bloggar tagen. Därav dålig uppdatering. Vi ska ha dop för båda flickorna på söndag så det är lite att stå i innan dess. Bakning ska vara klart, städat vill jag ha ordentligt eftersom mina kusiner kommer upp från småland, förmodligen vill dom kika på huset. Sist var det bara andreas med in, runt 4.00-4.30, martens lördan i fjol, inte nyktra på en fläck. Han kommer nog knappt ihåg att vi bor i edane, haha. Så. Just nu är det det jag pysslar med. Ska försöka slänga in några rader igen under veckan.
Huh. Har massor att göra idag med jobbandet. Dessutom har jag nyss vaknat, leah nyss somnat och felicia ska på dagis om femtio minuter. Som om det inte vore nog läckte kaffekokaren och hällde skållhett kaffe på min arm. När jag väl tagit kaffe koppen, gått ett steg, tappade jag kaffet som jag fick över hela mig och hela köket. Aj..
Vaknar upp vid nio på morgonen. Känns ungefär som att det är någon som trycker mig med en knytnäve i ryygen, ländryggen. Tänker inte så mycket mer på det, går här hemma och gör mina morgon sysslor, kollar FL,FB och bloggen ofcourse. När klockan närmar sig tio funderar jag på om det faktiskt inte är värkar. Dels för att det är den där obehagliga smärtan som liksom inte gör ont, men inte är skön. Dels för att det vore riktigt jobbigt om det var vanlig ryggvärk. Det fortsätter i samma takt tills jag är hos barnmorskan 11.30. Hon kollar gladeligen om det är något som händer, och visst, var öppen 5 centimeter. Barnmorskan vart jätte glad och uppspelt och vile ta vattnet med en gång eftersom jag hade så buktande hinna, men vågade inte ifall det skulle bli vädigt bråttom.
Väl ute från barnmorskan ringde jag Tobias och frågade vart han var och jobbade, och frågade om han hade tid att sluta eftersom det började bli dags. -Va?! Hur mycket var du öppen då? Då måste jag ju komma nu då! -Neeej då. Det gör nästan inte alls ont, jag har en värk nu. Låter jag smärtpåverkad eller?! Jag kommer till kontoret så åker vi och handlar sen. Vi åkte och handlade, hem och packade resten av sakerna, hämtade Felicia på dagis, lämnade henne hos mor och far. Vi satt där en stund och drack lite kaffe innan vi åkte, då var klockan runt 14.00.
Vid 15.00 var vi inne på förlossningen. Mötte upp en barnmorska och berättade att det nog var dags, att jag öppnat mig lite men att jag inte hade några värkar alls längre. Inte ens trycket i ryggen var kvar. Hon undersökte mig och jag var fortfarande öppen 5 cm, men även hon tyckte att vattnet redan borde ha gått vid det här laget. Vid fem skulle hon undersöka mig igen och om vattnet inte gått då skulle hon rådgöra med läkare om att ta hinnan på mig. Jag och tobias låg där och skrattade, pratade och sen tog vi oss en promenad runt sjukhuset. När klockan var runt 16.30 satt vi och åt middag i restaurangen, då började värkarna lite smått komma igen. Väldigt oregelbundet och väldigt svagt. Barnmorskan kom runt 17.00 som hon sa och kände att jag inte öppnat mig något mer, så hon gick och pratade med en läkare.
18.00 kom hon tillbaka, redo att ta mitt vatten. Fick på sig handsken, närmade sig och POFF så gick mitt vatten innan hon hann så hon fick hopa iväg för det verkligen sprutade ut. Det såg alldeles geggigt ut, men så ska det tydligen va? (Hm. Urk.) Det hann väl gå ca en kvart så kom värkarna igång lite riktigare. Kommer verkligen ihåg att barnmorskan sa: "När du känner att, nej fan, vad har jag gett mig in på? Det här klarar jag inte mer. Jag vil inte längre. DÅ är det dags att föda barn" Sen gick hon igen. Fick ringa tillbaka henne en stund senare för då började mitt vatten att sippra lite, men det var så jäkla obehagligt och jag låg där och skrattade så att jag skrek, vilket hjälpte vattnet att forsa ännu mer. Det rann över hela magen, utanför sängen och längs hel benen. Låg dessutom fast i en ctg så låg ju mest där och stirrade. on tyckte inte att jag skulle behöver ha ctg:n längre så hon tog bort den och satte en sån där elektrod på barnets huvud istället, så att jag skulle röra på mig. ÅH fyyyy, vad skönt det var att slippa ligga ner och ha värkar. Usch, verkligen det värsta i hela förlossningen när man blir tvingad att ligga ner. Stod där och gungade ett tag så började det forsa vatten IGEN så det rann igenom bindan och vart en stor pöl på golvet. Kändes lite pinsamt men det va ju bara att ringa igen. När jag var "bytt på" och stått där en stund började värkarna komma igång ordentligt, tror klockan var sju när jag kände att "nu gör det ont". La mig i sängen igen och körde profylax andning och blundade (?) varje gång det kom en värk. Barnmorskan kom in och sa att jag kunde sätta mig i duschen en stund, så det gjorde jag. Satte mig där på den lilla fula stolen och hade skållhett vatten på, det var helt underbart. Satt där och verkligen väntade på att få sådär pang ont så jag ville skrika, men det kom inget. Det bara var lugna, "hårda" värkar. Till slut vart det lessamt att sitta där i duschen så jag traskade ut til Tobias. Jag lade mig på sängen en stund och det kom en så ihärdig värk så att jag, ja, haha, "stönade". Det blir en sån konstig värk att man jämrar sig liksom, inte skriker. Jämrar lite tyst. Lite högre tyst. Lite till högre tyst. Sen lite högre tyt varannan minut med värkar som håller i sig en minut. Sen kom barnmorskan igen, eller jag ringde nog på henne. Så hon skruvade igång lustgasen åt mig. Klockan var då 19.30. När hon gick ut tvingade jag tobias att suga i den. Han vågade inte först så där satt vi och fnissade som två små tonåringar som gjorde bus och jämrade sig emellanåt. Tobias tyckte lustgasen var tråkig och jag tyckte han var en fegis som inte vågade "suga ordentligt!" När klockan var strax innan 20.00 gjorde det sådär pangont. Jag hängde över en gå stol och halv sat i sängen samtidigt som jag jämrade mig. När jag sitter där i värsta värkarna och suger i mig lustgas så ramlar röret av. Jag blir så jävla förbannad. "Va i helvete!? Ja det var ju JÄVLIGT bra att grejena håller när man är här å föder barn! Ha? Nu ser man va landstinget sparar in pengar på iaf! Skit grej! Lustgasen funkar ju för fan inte annars heller!" halvskriker jag och trycker på den där slangen igen (ja jag svor en del, nog säkert ännu mer), sen kunde jag lugna ner mig. När klockan är strax efter 20.00 ställer jag mig upp och jämrar HÖGT i lustgas masken och försöker få tobias att förstå att det är dags att ringa på barnmorskan. Tobias fattar ingenting. Jag fortsätter att jämra och pekar och viftar i armarna neråt golvet, liksom först på magen och sen mellan bena och sen ut. Han fattar ingenting. -Ska jag ringa barnmorskan eller? Frågar han när tårarna börjar spruta och jag försöker trycka fram att nu kommer ungen ut! Just precis där, kände jag att - "NEJ! Nu går jag hem. Jag vill INTE föda barn! INTE INTE INTE! Jag trodde att det var faktastiskt men det är rena helvetet. Vad har jag gett mig in på? Jag klarar aldrig det här!" Barnmorskan kommer in och säger med en gång, att nu är det dags ja? Hon försöker lugna ner mig, men jag försöker förklara att jag inte gråter för att det för ont, utan jag gråter av nån anledning som jag inte har en aning om. Jag bara grät. Barnmorkan började på och försöka trycka upp mig i sängen. -AH! Jag orkar inte! Det gör alldels för ont. -Nej kom igen nu, du klarar det hannah. Duktig tjej! -LUGNA NER DIG! LÅT MIG FÅ HA VÄRKARNA IFRED FÖRST! Sen låg jag halvt uppe i sängen med ett ben, stor som en kossa och sög frenetiskt på lustgasen. Just då, där det inte skulle hända, gick slangjäveln av igen. -MEN SE! VA FAAAN ÄR DET HÄR FÖR NÅN SKIT GREJ! SÅ GJORDE DEN FÖRUT MED! GARGH! (banka banka banka med lustgasmasken i sängen.) DET ÄR MENINGEN ATT MAN SKA LIGGA HÄR OCH HA ONT! (banka banka banka) Sen satte jag på slangen igen, något ilsken. Som tur var fick jag kraft av att vara så ilsken så jag tog mig upp i sängen. Väl uppe ville jag ner. Det var så himla obehagligt. Kändes som att huvudet skulle trilla ner. (Hade ju vart praktiskt). Men då kom första krystvärken (20.20), jag höll i ryggstödet på sängen och tryckte på för gud och liv och allt det där. Huvudet tängde ner så det stod precis i öppningen eller vad det nu är, så det gjorde ap ont. Det gjorde så äckligt ont! Andra värken skulle jag andas igenom. Blev lite hysterisk på barnmorskan där också och frågade om hon var jämt skvatt galen när jag ska hålla emot när det trycker på som jag vet inte vad. Men det gjorde jag iaf. Tredje krystvärken, poff så var huvudet ute. Nu gjorde det inte alls ont längre. Bara avslappnande. Kändes lite konstigt gjorde det ju när hälften var ute. Fjärde krystvärken tog jag i och hela hon kom ut, jag satte mig upp direkt och såg det lilla knytet ligga mellan mina ben i sängen. Det var helt fantastiskt! Lika fantastiskt som första gången. Jag började gråta av lycka och ropade på tobias att det vart en flicka. Är så oerhört glad över att barnmorskan övertalade mig att stå på knä i sängen i stället. Vart en helt annan känsla att få se hela sitt barn med en gång.
Så. Tisdag 8 augusti, 20.33 är Leah född. 3720 gram tung och 52 cm lång. <3
Idag ska jag iväg till min barnmorska. Verkligen den bästa barnmorskan jag haft,kanske för att hon är ung? Lite konstigt känns det ju att det inte är en gammal halv arg tant, men bara positivt ;) Fick reda på förra gången att hon var född 83! Inte alls gammal med andra ord... Så. Idag ska jag dit och sätta in en spiral.. Huh. Lite nervös är jag faktiskt, men ska bli skönt att slippa äta mini piller som man blöder av konstant och glömmer hela tiden iaf. En spiral är nog lagom för mig.
Resan under helgen gick i vilket fall som helst bra. Felicia satt snällt i bilen dom där 30 milen, men lite sprallig var hon på vägen hem, då åkte vi vid elva. Precis när hon somnat skulle jag in på en mack, Leah vaknade och skrek för full hals och då vaknade hon förstås. Men det gick bra ändå, som sagt. Passade på att träffa Helena också när jag ändå var där nere, fast bara i typ tjugo minuter men dom tjugo minutrarna var guld värda. Hon kändes längre? Hm. Annars var det precis som förut. Och ny dialekt förstås, men det är ju inte så konstigt.
Blir så less, så less, så less. Att lite hjälp med allt runtom ibland är för mycket begärt. Får väl hoppa över gympan å få klart allt då. Nöjd? För lite egentid behöver ju inte jag. Jag handlar ju faktiskt mat en gång i veckan. Det får jag göra alldeles själv, vilken lyx.
Jag verlevde gympan igår, men det var riiiiktigt jobbigt i bena det sista. Dom var som spaghetti! Var ändå tvungen att trappa ner tempot då för knänas skull, så som tur är så kom spaghetti benen i lagom tid. Jag var dessutom så smidig, som vanligt, att jag trampade på min egen (!) fot och ramlade i golvet... Inte PINSAMT eller så :P Hahaha.. Ska dit på torsdag igen, sen fortsätter jag nog. Det känns så nu iaf! Fast tar denna veckan som prov ändå. Var riktigt skönt å kul att få röra sig ordentligt igen, sådär så svetten verkligen sprutar! Så om det blir fortsättning måste jag iväg och köpa mig skor, igår tvättade jag ytterskorna och tog dom, funkade utmärkt det med. Men inte så roligt om jag ska behöva tvätta dom varje gång kanske...
Felicia hade en mys dag igår. Nåt gnäll men inget värre, var som ett lugnt barn igen. Hittills har hon också varit lugn och inge trotsig. Hon sitter för tillfället och äter stuvade makaroner från igår och är riktigt riktigt nöjd... ;)
Om jag inte nämnt det förut är Felicia helt blöjfri nu. Både dag och natt. HOn går till och med på toaletten själv, torkar sig och spolar. När hon kissar då :P Inte lite skönt att ha den biten borta nu! Det kändes verkligen konstigt att byta blöja på henne när hon var så stor. Hade jag fått som jag villa hade hon vart blöjfri vid 1,5... Men nu va det ju vinter och kallt då så det fick bli nu. Men det går bra det med :)
Idag ska jag nog -baka kuvertbröd. -städa Felicias rum -Tvätta -Torka golv -Jobba
